Vilken dag. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig helt enkelt.
Jag jobbade min sista dag på Vero Moda idag. Eller sista och sista, är tjänstledig och kommer att rycka in extra på helger lite då och då. Det är jag jätteglad för.

Kommer framförallt sakna mina stammkunder. Man har några som man gillar lite mera och som man hjälper lite extra. Berättade för en tjej igår som kommer in titt som tätt att jag ska börja plugga. "men vem ska hjälpa mig då" sa hon. Sa att ja tyckte att hon va en sån himmla rar tjej och förklarade om mina helgjobb men att mina kollegor ska ta väl hand om henne i fortsättningen <3

När maida kom med blommor idag kunde jag inte hålla inne tårarna. Fan, vad kännslosamt. Men jag slutar ju faktikst inte, men ändå, jag ska utbilda mig och bli lite bättre och fortsätta klättra från min ställföreträdande postion till delmål bc till delmål...till mål.... Små sakta steg. En liten kul grej va igår när jag rensade hemma. I en låda, i en mapp hittade jag 2 års utskriven info om den här utbildningen. När jag hittade den så blev det verkligen mera bekräftat att det är rätt. För två år sen va ja inte redo alls, man nu känner man att tiden är inne...

Maida har lärt mig så myk, både jobb och privatmässigt. Vilken tjej och vilken chef. Hon är duktig. Ingen trampar på henne. Man blir ju som en liten familj sådär i en butik. Arbetskamrater men oxå vänner. Så jag blev rörd och hon blev rörd. Vi kramades säkert 10 ggr idag. Vi tänkte oxå tillbaka när maida ringde mig när ja jobba på lindex och sa att ja fick tjänsten. Hela lindex jubla för mig. Världslycklig tjej. Ja brinner för det här.

Hemmåt och pratade med elin i säkert 1 timme idag. Hon är verkligen hemma. Lika myk som hon saknar sina nära och kära här hemma när hon är i gbg, lika tufft blir det för mig som är här utan henne. Men vi växer hela tiden, man märker det när man inte hörs så ofta. Jag kan skratta, gråta, skojja... Jag kan göra allt inför henne och inget är konstigt.

Och gråtit har jag faktiskt gjort idag, händer inte så ofta men det händer och då blir det mycket. Det är jobbigt och gråta man blir faktikst trött av det.. utmattad lixom. Sen att min kropp inte mår helt 100 just nu har en inverkan...vill givetvis inte oroa mig men ja kan inte hjälpa det.

Så det blev ingen fest för sandy hos robin och louise ikväll. Fukc oxå. Såg så myk fram emot det men mår man inte bra så gör man inte...blir mys hos mamma med melodifestivalen. Ha en jättebra kväll i ovädret!

nu har jag precis vunnit pris i världens längsta blogginlägg ;)

Puss