Sandras

Första veckan

Kategori: Tankar

Jag packade ihop en väska och tog mig ut på landet. Familjen kommer hem först ikväll från fjällen så jag har hela huset för mig själv. De va helt igensnöat här på gården så tro det eller ej men jag tog fram snöskotten och började att göra fint. De va tungt men jag gjorde en liten ruta lixom så att dom kan kan komma ner med bilen iaf. Blev så fint så men de jobbet känns lite förgäves nu när de snöar igen. Jag är dock väldigt nöjd med min insats ändå. 
 
Jag är även nöjd med min första vecka som skadereglerare.
 
Visserligen så har jag endast suttit på medlyssning mån-fre men de är inte så bara för att de är ca 30 nya kollegor som man ska lära känna, man ska komma in i en ny grupp och samtidigt hitta sin egen plats i den gruppen. Sen ska man givetvis lära sig så mycket som möjligt när den personen som jag sitter på medlyssning med jobbar med kunderna. Jag frågar och antecknar så mycket som jag kan och har lärt mig mycket på den här veckan tycker jag. 
 
Det är en födel att ha jobbat på KC innan för nu har man ändå relativt stor koll på hur man ska göra för de är fortfarande samma system man jobbar i. När jag började på sälj därimot hade jag ingen aning om nånting. Jag va helt nollställd. Exempel; hur ska jag kunna prata, lyssna, knappa och skriva anteckningar bredvid samtidigt? Men de löste sig oxå efter ett tag men ja kommer aldrig glömma när jag tog mitt första samtal. Så stolt. Ordet tålamod har jag fått använt mig utav och vill man så går det är mottot. Word.
 
Men nu när jag är på skador är de såklart massor med nya rutiner och fakta som ska fastna men min magkänsla säger mig att de här kommer att bli hur bra som, helst om jag får jobba ett tag. Det hela känns rätt på något sätt och de gör mig lugn.
 
Nu kom jag och tänka på en sak, tänk om jag hade trampat runt på VM fortfarande - då hade jag inte utvecklats eller vunnit nånting av de här. Tragiska lilla tanke. De ja vill säga är, om ni får chansen ta den den va de än gäller. Stort som smått.
 
Nu ska jag gå till farmor och göra henne sällskap en stund. Hon skulle bjuda mig på middag och de tackar man inte nej till!
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: