Kände inte alls för att sova själv inatt så jag packa min finfina svarta fransväska och drog ut på landet och m&p efter jobbet. Ibland trivs jag här på landet, ibland inte. Jag har aldrig varit en "landettjej" undra om jag kan bli?

Ibland vill man iaf bara ha lite mysigt sällskap. Jag fick helt enkelt göra mig själv till ett sällskap?! Vi har druckit kaffe, pratat världsproblem, skrattat och kramats såklart! Har du fått din kram idag förresten? Min lilla kropp behöver minst en varje dag. 

Mamma försår allt. Jag är inte nån utan henne. På riktigt. Det tar nog ett tag innan jag inser. Jag tror att det är för att jag är så godtrogen och alltid ser det bästa. Kanske ska sluta med det.

Dagen är på ingång med stora steg. Jag känner en tjej som ska på samma lika. Jag blev glad (: Vi ÄR redo!

Kramar om